Tack för att ni funnits och FINNS!! slutet men början på nåt bättre!

OKEY det är dags, jag ska sluta ursäkta mej att jag inte bloggar här ordentligt längre, sluta komma med löften om att jag ska bättra mej. för uppenbart så håller det inte. ärligt tror jag att jag tycker det är svårt att skriva här för ni vet så mkt om mig. den här bloggen är så "sjuk", så ätstörd.
saken är den att jag har varit med om så mkt, som gör det svårt att skriva öppet.
jag vill vara ärlig, jag vill kunna skriva om mig o mitt liv, men samtidigt som jag skulle vilja det, så är det för svårt, det har hänt för mkt. dessutom är den här bloggen så präglad av allt jag har upplevt tidigare.
sen har ingen direkt frågat hur det går nu, vad som händer för mig nu, om jag är friskare, mår bättre, äter ordentligt osv osv. okey det kanske inte är nån stor grej, men samtidigt så är det ju det min blogg hela tiden har handlat om. OBS! ta inte detta personligt! ni vet jag tycker ni är/varit underbara läsare♥

Det här kommer bli ett avslut, men tänkte skulle ge er en liten update om läget:)
Just nu går det sisådär, jag har försökt inbilla mig länge att det går bra, men har nu börjat inse att så inte är fallet, man är verkligen bäst på att lura sig själv. Men jag vill understryka att jag inte gett upp lr slutat kämpa, verkligen inte!
Vill leva, vill ha ett liv!
,det händer inte så mkt i mitt liv just nu eftersom jag varken har jobb/skola o är sjukskriven. Men jag fördriver dagarna med random saker som o cykla till stan, gå i affärer(givet;) göra ärenden, handla och hemma i min lägenhet så städar jag, tvättar, målar om mina möbler,bakar bröd osv. Jag åker även hemhem ibland o hälsar på hos familjen,dock inte så mkt det senaste. Mitt matintag för närvarande är inte det bästa, men jag jobbar på det tillsammans med min behandlare, little by little. Jag har gått ner mycket sen jag lämnade Capio, men mår ändå bättre än på länge. Nu mer vågar jag visa mig ute, träffa människor o trivs iaf bättre med mig själv. DOCK inser jag nu att jag har långt kvar...jag är inte frisk.
Det är väldigt upponer för mig, min kropp o knopp leker bergodalbana med mej:S det märker ni som läste min blogg det sista, ibland är känslorna hemska, alltmer ofta nuförtiden. Men jag hoppas verkligen det ska bli bättre. Sen också när jag börjar jobba o ha ett liv igen..skaffat kompisar o allt det där.
Å sålänge kämpar vi med o inte tappa hoppet eller modet.
Där får jag mkt hjälp o stöd, både av min älskade mamma och pappa♥
& mina underbara älsklingar Ni, So, Th och Ve ♥ !! älskar er! vet inte vad jag skulle göra utan er!

-----
Jag har lösenordsskyddat bloggen,men skapat en underblogg så detta inlägget kommer stå kvar (som ni märker så har jag även uppdaterat det), jag kommer dock inte skriva här mer, förutom svara på eventuella kommentarer såklart!:)
(Har även tagit bort fotona som fanns i detta inlägg,vill inte att någon obehörig ska hitta denna bloggen.)
men drömmen om en personlig blogg där jag lägger ut outfits, mode, inspirationsbilder, mat & recept, inredningsprojekt, musik etc  vill jag ska ta form.
följer ni med?:)
JAG HOPPAS VERKLIGEN DET!!
jag kommer isånafall skriva ut adressen här så fort jag har fixat det! men det kanske tar ett litet tag.
Update: den är på G!

Stor kram på er alla!!!

Tack för att ni varit mina läsare!♥♥♥
Allt stöd,pepp,omtanke OM ni visste hur mycket det har betytt för mig! Länge har den här bloggen varit den enda platsen där jag kunnat få ur mig mina känslor,tankar o allt annat som rört sig i huvudet.
Och att logga in här o se era kommentarer har verkligen värmt o hjälpt mej.

Har ni frågor så får ni gärna ställa dom i detta inlägget!
Jag kommer även svara på kommentarer jag inte hunnit svara på tidigare...

TUSENMILJONERBILJONERDRILJONER KRAMAR TILL ER ALLA UNDERBARINGAR!
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

/Elina


RSS 2.0